Hemsidan är klar

Jag har ju alldeles glömt att berätta att hemsidan är "klar". Det har varit en rackarns massa tekniskt strul, men nu är den publicerad i alla fall. Det känns som att det går att greja hur mycket som helst med den och Deepak har förstås en massa bra åsikter men varsågoda - välkomna in och titta på
www.varkalabudgethotel.com
Vi är tacksamma för all feedback vi kan få. Allt ifrån åsikter om svengelskan, märkligheter, bilder, stavfel - m a o allting som gör den bättre.

Nu börjar det lyxa till sig.
- Wi-fi är uppe och jag är ofta online på Skype så det är bara att ringa upp. Mitt Skype-namn är eva.gryding så jag är lätt att hitta.
- Sowie, vår städerska och nu också kock lagar lunch till oss "varje" dag. Riktig indisk vardagsmat. Intressant och oftast gott, men framförallt superlyxigt ;-)

Rita har ett otroligt nätverk här som hon generöst delar med sig av. Den här gången såg hon till att vi svenskor bjöds in till Vadali?-fest hos en indisk grannfamilj. Det innebär att man bjuder in gudinnan Lakshmi till sitt hem. Lakshmi är gudinnan som står för välgång, framgång och lycka. De firar det genom att vid solnedgången tända så många ljus som möjligt och det bjuds på potatis och tapioka för att locka henne till sig. Det innebar att i den trädgård vi var fanns hundratals ljus och även i alla grannfastigheterna. Som en extra krydda blev det samtidigt strömavbrott, som om det var regisserat. Bilderna gör det inte riktigt rättvisa men det var jätteläckert!

På tal om färger på hus, det här är djuprosalila

Konstfulla dekorationer som ljushållare

Husets dotter och jag är på väg upp på taket för att tända ljus

.

Mia och jag

Åsså resten av svenskligan; Maria, Ulrika och Rita

Äntligen....

...är han här! Deepak! Hans soliga nuna dök upp under middagen igår och sällan har jag blivit gladare. Äntligen börjar äventyret "på riktigt". Underbart! Han är så mager och utarbetad efter en tuff säsong som trekking-guide i Nepal att den lilla gnutta mamma- instinkt jag har i mig väcks till liv direkt.

Sicket leende....;-)

Deepak har med sig en landsman, Sever?, som ska jobba tillsammans med oss. De har en drygt 60 timmars tågresa bakom sig. Tufft på ett indiskt tåg - och inte åker de första klass direkt......

Deepak igen - Sever får ni på bild nästa gång

Ikväll kommer ägaren Shagi hit och vi ska förhandla om vad han ska betala och vad vi ska betala. Ska bli gôtt o börja använda hjärnan igen. Nu åker vi! Tjohoo! :-)

Den utlovade prologen om mitt kackerlacksäventyr ja.... Uja va de andra tycker jag är fånig. Eller som Rita sa: "- Bara EN kackerlacka? På fyra veckor? Det är ju inget." Andra tittar på mig med lätt överseende leenden. Det är bara att inse att min nästa lärdom i livet är att tycka kackerlackor är som myror - inget att tjafsa om. Jag menar, kackerlackor bits ju inte än gång.

Vem vann kampen? Vet inte. Jag hittade ingen döing och jag känner på mig att den är på vift nånstans i mitt rum. Omskakad, men högst levande. Men, vem bryr sig...?

En inkräktare i mitt rum

Nu har det hänt! Det absolut värsta som kan hända. En kackerlacka - I MITT RUM!!!!!

Aldrig blir jag så fjompig och hysterisk som när en kackerlacka av "gigantiska mått" springer fritt i mitt rum - I MIN SÄNG!!! Beväpnad med  sopborste (att ta fram dem med) och handduk (att fånga den med) började jakten. Målmedvetet, med en puls på 490, svetten rinnande utefter kroppens alla delar och käkarna hårt sammanbitna (ångesten har aldrig varit närmare) tömmer jag rummet pryl för pryl.

Ser den framför mig, fnissande och lurpassandes i nån liten skarv under min säng. Gör narr av mig. Tycker att vitingar är amatörer och grymt lättlurade.

Dödsföraktet slår till. Hjältemodigt går jag ner på knä och sprayar kackerlacksdödsmedel under sängen och i hela rummet. Den dj-n SKA dö - långsamt, plågsamt!! Mordlystnaden tar över alla sinnen. De röda dödarhornen växer i pannan.

Salim, ägaren, undrar vad tusan jag håller på med. Garvar nästan ihjäl sig när jag förklarar. "Dagens story" säger han. En grymt bra historia att berätta vid middagsbordet hemma hos familjen. (Jag vill spraya kackerlacksdödsmedel i nyllet på honom) Han tipsar också om att medlet tar ca 30 min innan det verkar så om jag går och äter middag så är den död när jag kommer tillbaka. Hysteriskt fnissande tipsar han också om att jag kan sova i ett annat rum i natt eftersom det nog tar nåt dygn eller så att vädra ur all spray jag använt. (Normalt tar det 10 min)

Nåväl, vilket rum jag sover i inatt återstår att se. Hittar jag ingen döing blir det nog grannrummet. Lite dödsspray tål jag bättre än levande kackisar. Ååååh så gott jag kommer sova om jag vunnit kampen :-)  

Faktaruta:
- Kackisen var en liten en, 2-3 cm.
- Salim har erbjudit sig att ta hand om nästa - om/när den dyker upp - när jag då utsåg honom till hjälte trodde jag han skulle krevera.
- Deepak kommer imorgon och jag behöver aldrig mer jaga kackisar.
- Jag har haft ihjäl ett antal stora spindlar, termiter, myror och annat småkryp, så ibland kan även jag vara hjälte :-)

Prolog imorgon !

Inget inlägg idag

Hmmm, vad ska jag hitta på att skriva idag. Knappast intressant att veta att jag nästan fick ena foten krossad av en snubbe som försökte stå på huvudet på yogan och slog över rätt på min höger baktass. Den lätt galne italienaren jag åt lunch med idag var helt klart ointressant - trust me! Och inte vill ni veta att jag gjort en riktig öron-näsa-bihålesköljning när en 3-metersvåg attackerade mig. Visste knappt vad som var upp och ner. Får vara glad att det inte blev en lung- och tarmsköljning också. Att jag sett delfiner på ett par hundra meters håll är väl knappast heller intressant med tanke på alla naturprogram på TV som visas därhemma. Där får ni ju se dem i närbild. Det är ju som att se Zlatan live, utan repriser och närbilder - kasst! Näää, helt ointressanta upplevelser så jag tror jag struntar i att skriva något idag.

Tvättdag

Städerskan tappade hakan när hon såg att jag, en viting, tvättade mina egna kläder. Det tror de inte att vi vitingar gör eftersom vi är så oerhört rika. På sätt och vis har hon ju rätt eftersom jag till 99,8% tvättar i tvättmaskin. Sen skrattade hon gott åt min tvätteknik. Det var nog det mest bedrövliga hon sett, skurborste över alla kläder oavsett material är det som gäller, tycker de här. Att gnugga lite på fläckarna duger minsann inte! Hon tipsade om en Laundryman som "faktiskt vet hur man gör". Jag å min sida vill inte lämna tvätten där eftersom den svagt ljusrosa färg alla kläder kan ha efter ett besök där inte är min favoritfärg.

Det är förvånande många som anser att alla vitingar har hur mycket pengar som helst - och det bara för att vi är vita.... Ibland är de läskigt underdåniga. De anser t o m att vita har högre status. En vit kvinna är nästan lika mycket värd som en indisk medelklassman, en vit man har högre status än "alla" indier. De skrattar i mjugg åt oss och våra konstiga vanor, men tar tacksamt emot de pengar vi så villigt sprider runt oss. Såklart, våra resurser är ju "outtömliga".

Dessutom är det så att jag, genom att tvätta själv, tar försörjning av Laundryman och det är inte populärt. Här har alla sin roll för att det ska fungera och min roll som viting är att låta andra göra jobbet och betala för det....

Det känns bra att komma bort från vår skyddade värld därhemma och få en skymt av hur de flesta i världen har det. Det är lätt att glömma att vi som har det så bra, är i minoritet. Majoriteten är glada om de har mat i några dagar framöver. 

Vilken roll jag tar min nästa tvättdag? Det återstår att se.

Min date med Dalai Lama

Hej igen!
Idag har jag träffat Dalai Lama, nåväl det var några till som var med på daten, men ändå. Hans bil, med tonade rutor, körde en halvmeter från mig. Lite star struck? Njaa, men det var en trevlig förmiddag och talet var fint. Det handlade om att vi människor trots de erfarenheter vi har av krig fortfarande krigar. Om var och en finner sin inre frid så kommer krigen att sluta.

Jo, det är säkert. Han är där, mitt i ungefär:-)

Den uppmärksamma ser att detta är från en TV-ruta.

 

 

 

 

Kolla hårtofsen på örat. 

Indiska män är oerhört håriga och jag vill påstå att jag inte generaliserar ett dugg. Förutom hår på hela kroppen (tyvärr inga liveerfarenheter, men det syns genom skjortorna) så har de ansiktshår. Jag räknade idag. Av de drygt 20 poliser som jag såg, där jag stod, hade alla utom en mustasch. Snacka inne-"accessoar".

En annan reflektion. Där vi stod var det ca 60% indiska män, 38% vitingar och 2% indiska kvinnor. Ville de inte lyssna på Dalai? Jodå, men de stod alla samlade på ett ställe precis vid ingången, långt ifrån där det hände nåt. Exakt orsak vet jag förstås inte, men en sak är klar: män och kvinnor blandar sig inte hur som helst i det här landet. 

Morgonmotion

Hej denna underbara strålande dag! Kanske för att jag gick en 6 km motionsrunda i morse. Jag tog lite bilder så att ni också kan hänga med.  

 

Nej, alla hus är inte gula, men många är väldigt färgglada

Riktigt gammal man vid templet










Mitt alterego

En skolbuss knökfull med ungar och alla skrek "How are you? Töserna längst bak och grabbsen längst fram - förstås...

 En riktig raring och linslus :-)

Synd att ni inte kan höra bollywoodmusiken som strömmar ut ur högtalarna.

Porten till en en av de mer välbeställda familjerna.

Stolaffären

Töserna är jätteblyga inför kameran, men ååååhh så vackra...

Grabbarna är ofta väldigt fysiska. Det är inte ovanligt att se både unga och vuxna män gå hand i hand - utan att de är homosexuella.

När jag kom fram tillbaka till Klippan kände jag droppar på vaderna. Det var hästsvansen som var så svettig att det rann ur den och droppade ner på mig. Härligt!!!!

Frukost bestående av musli, yogurt, frukt och kanel. Åsså lite kaffe på det. Toppen! T o m ananas går att äta om det blir fel i beställningen.

Frukostsällskap, Hari som vägrar le fast han är så vacker när han gör det ;-)) 

Dagens lunch

Hej, denna underbart härliga dag. Visst e de gôtt me' soldis, strålande utsikt, bra musik och ljudet av två meter höga vågor som dundrar in mot klippväggen. Just nu är det 28 grader i skuggan, men som tur är fläktar det härligt.  Den beskrivningen  var kanske lite taskig, men det är min vardag just nu och den vill jag ju förstås dela med mig av ;-)) (åsså hörde jag att det var grågrått hemma.....)

Idag har jag ätit en typisk Kerala-lunch "Tali". Flera vegetariska röror och ris på ett bananblad. Avnjutes som bäst med höger hand, utan bestick, på indisk vis. Lovar att det blir kladdigare när jag äter än när Hari (yogin) äter.

Första laddningen, mums...

Rita in the move

Hari, Adrula (m reserv för stavning) och Ulrika

A-S: fler hotellbilder kommer på hemsidan snaaart. Det strulat som tusan och nu måste jag göra om den - nästan från början. Kan ni förstå - jag som tjatar om vikten av bra leverantörsbeställningar, gör en usel själv, och måste byta. Det blir eftermiddagens  uppgift :-))

Shoppingäventyr

Sicken dag! Så kul! Sowie, städerskan, och jag har shoppat städprylar i Varkala stad. Hon fnittrade hela tiden och var lycklig som ett barn över att få välja precis vad hon ville ha. Jag stod med ett stort, varmt leende och hejade på. Halva personalstyrkan i affären var inblandad, alla lika fnissande. Om det var åt mig, min okunnighet eller åt hela situationen fick jag aldrig klart för mig, men underbart kul var det i alla fall.

Tänk, att några skurhinkar, borstar och material för olika ändamål tillsammans ska storstäda ett helt 8-rumshotell.... 200 spänn kostade kalaset. Klart prisvärd glädjekick och storstädning.

Kulturella skillnader

Det där med taktfullhet och omtänksamhet kan vara olika saker i olika delar av världen.

En svensk väninna här nere kom till sitt hotell efter en Ayurvedisk behandling. Då frågade receptionen artigt: "- Får du betala dubbelt, eftersom du är så stor?"

Varkala calling....

Kära "nära och kära"! Välkomna till min blogg!
Äntligen är jag igång! Har utlovat Facebook, men det blir en blogg istället, för att fler ska kunna vara med mig här nere i Indialand (och för att jag inte har intellekt nog att förstå mig på FB). Jag kastar mig rätt ut med det som ligger mig närmast om hjärtat i skrivande stund. Kom ihåg att kommentarsfältet nedan är till för att användas :-)) De mer privata spörsmålen tar vi förstås över mail - som vanligt.

De här två veckorna har varit näst intill galna. Massvis av strömavbrott, strulande Wi-Fi (internetuppkoppling) och jobbig jetlag har inneburit viss frustration, men nu är jag pigg och glad och hemsidan är snart klar med mer info och flera bilder!

Jag visste att vårt "nya" ställe var ommålat, men kolla färgen.....! Deepak vill att jag ska trivas, säger han. Och vem kan motstå ett gult och blått hus? Inte jag i alla fall, när det är gjort med sådan omtanke.... ;-)

Vi har två anställda, en städerska som är månadsanställd och tjänar 4 500 Rs per månad, dvs 600 kr. Trädgårdsmannen, som är anställd i en vecka, tjänar 550 Rs per dag, dvs 70 kr. Tänk då att Kerala ändå har förhållandevis höga löner jämfört med Indien i övrigt. Hur saker blir gjorda har jag inte riktigt fattat eftersom vi inte kan prata med varandra, men det rullar på och då och då tar jag hjälp av engelsktalande indier. Tänk, kroppsspråk och fantasi kan ta oss långt. Dessutom så får man hålla sig till det viktiga och låta medarbetarna lösa uppgiften. Egentligen ett ganska bra ledarskap. Undrar just om vi pratar lite för mycket på våra arbetsplatser??

Deepak har inte kommit hit ännu. Kommer den 24:e, rackarns så jag saknar honom och hans energi. Som tur är umgås jag med en massa annat folk från "hela världen". Trevligt, men jag är ju inte den mest sociala typen så nu blir det några asociala dagar och laddning inför det som komma skall.

Har provat yoga några mornar och har fått en galen huvudvärk - och det är ju bra så har man skäl att inte göra det nå' mer...;-) Fast den vackre yogin (läraren) Hari påstår att han kan fixa ett eget program till mig. Hmm, skulle va' för hans underbara leendes skull då. Jogglufsning på stranden funkar som tur är. Bäst mellan 6.30-7.30. Det trodde inte va' - alla gamla handbollare :-)))

För er som vill följa mig kontinuerligt och inte vet sedan tidigare, så går det att prenumerera på bloggar. Det är enkelt, alternativt lägg en länk i bokmärkesfältet och Häng me'!
Läs mer på t ex: http://blogg.loopia.se/2011/10/27/prenumerera-pa-bloggar-och-nyhetssajter/

Allt för nu! Hörs i morrn!
Kram//Eva