måndag 22 april 2013

Det blir som vi tänker...

Det är så himla skumt. Jag har tillbringat fem månader i strålande sol (nåväl, en och annan regnskur har det väl varit...) så jag har inget som helst solbehov just nu. Jag är helt fullpumpad med D-vitamin och annat mumsigt ;-) Ändå väcker vårsolen de gamla vanliga känslorna av längtan och förväntan. Liksom alla andra söker jag lä, sticker näsan i vädret och söker det varma och goa som kommer där uppifrån - som om jag inte sett solen på ett halvår. Märkligt!

Det måste vara genetiskt nedärvt att oavsett behov så väcker det skira, ljusgula ljuset en alldeles galen längtan efter ljus och värme - som om jag inte skulle klara en vecka till utan denna goa stråle. Det är ungefär som dagarna innan jag går på semester, då finns det ingen energi kvar alls och känslan är att "så bra att jag inte har semester senare, för det hade jag aldrig orkat". Hade semestern varit en månad senare hade det fungerat alldeles utmärkt och känslan varit densamma. Hjärnan ställer in sig och supportar våra planer och tankar.

Det är bara att inse - tankens kraft är helt fantastisk. Den är helt avgörande för hur våra liv ter sig. Med tanken ställer vi in oss på det som ska hända och när det sedermera sker så är vi förberedda och klara att gilla läget, oavsett om det är bra eller mindre bra saker som sker. Tänker på att vi alldeles för sällan medvetet använder tankens kraft till att uppnå de där bra sakerna. Däremot är vi snabba att låta rädslor och oro styra våra tankar och liksom lorta ner de braiga tankarna och drömmarna.

Jag har hört nånstans att hjärnan inte förstår ordet "inte", vilket innebär att om vi tänker på hur det INTE ska vara så dras vi ju åt det hållet också. Nä, jag tror att vi medvetet och utan tvekan ska bygga bilder av den goda framtiden - sen blir det så, mer eller mindre "av sig själv".

Jag minns att jag för ca 2,5 år sedan sa att jag ska vara geografiskt oberoende om fem år. Nu är det som om allt dras åt det hållet. Idéer, möten, möjligheter, tillfälligheter - hela tiden. Allt sammantaget gör att min spelplan förändrats och jag är mycket mer geografiskt oberoende idag än när jag satte upp målbilden. Och mer blir det för varje idé och projekt jag går vidare med. Så häftigt!

En starkt bidragande orsak är förstås att jag programmerat min hjärna med bilden av att vara geografiskt oberoende och vad det skulle innebära för just mig. Hjärnan ser då möjligheter i nutid som den aldrig skulle se annars. Annat passerar obemärkt förbi. En annan orsak är förstås att jag aldrig tvekat på huruvida mitt mål är möjligt, jag har alltså inte sölat ner målet med en massa oro och betänkligheter. Önskan har varit så mycket större - så ren och fräsch - och mitt hjärta så fyllt av tillit och förtröstan.

Sååå, kära läsare, ta en funderare på vad du vill. Jaja, jag vet att det är lite klyschigt, men skriv ner eller måla en bild med enbart positiva laddningar, håll sen fast vid den och låt den inte bli illa behandlad av något negativt. En gigantisk portion tillit gör sitt till och sen blir det som det ska - det funkar i alla fall för mig. Rackarns sicket flow jag är i... Underbart!!! Det unnar jag er alla... Go for it!!!


onsdag 10 april 2013

Prylar är lycka...eller?

Herregud så mycket onödiga prylar jag har. Varför i hela fridens namn har jag samlat på mig så mycket? Efter att ha hyrt ut lägenheten i andra hand i fem månader håller jag nu på att plocka tillbaka alla prylar jag tidigare plockat bort. Herrejösses, jag har inte saknat 1% av allt som jag nu ska ta tillbaka. Under min tid i Indien har jag bara saknat tvättmaskin, vad jag minns. Här hemma har jag bara saknat vinterkläder och smycken. Rackarns, resten borde jag ju skicka till nån insamling nånstans. Det här är idiotiskt!!!

Just nu tar jag fram kläder. Jag kommer inte att behöva köpa något nytt de närmsta 10 åren. Jo förresten - höst/vårskor - det har jag alldeles för få. Sommarskor däremot....

Jag vet att jag är hyfsad på att slänga, i alla fall jfrt med en del av mina vänner. Ändå dyker ständigt tankar upp i huv´et? "Den kan va´ bra att ha....." eller "Den e ju så fin - den ska jag börja använda nu" (trots att jag inte använt den en enda gång de senaste två åren.....) eller "Den kan jag ha när jag gått ner i vikt" (fast det var lääänge sen sist) Känner ni igen er?

Jaja, jag erkänner att mitt boende är viktigt för mig. Jag vill trivas och må bra hemma hos mig. För det behöver jag en och annan vacker pryl, men sen då? Jo, ett stort bord där jag och mina vänner kan äta en bit mat och umgås, det vill jag ha. En läs-/TV-stol och en säng. Sen räcker det! Jag behöver bara halva min lägenheten och ändå må lika bra som nu - fast det är klart, de två balkongerna vill jag ha kvar ;-) Är balkonger prylar förresten?

Hur är det egentligen med lycka och prylar? Är det första beroende av det andra? Näe, säger ni nog allihopa, såklart inte! Men varför i hela fridens dar samlar vi då på oss så himla mycket och varför är det så svårt att slänga? Varifrån kommer vårt "vill ha-begär"? Det är bara att inse - med det indiska perspektivet fotfarande vid liv (är väl bara en tidsfråga...) så anser jag att vi alldeles tappat fokus på vad som faktiskt tillför lycka och välmående till våra liv. Inte är det prylar i alla fall. Vi är bara lyxprickar - kom ihåg det!!

Hmm, det är ju sant - det sägs ju att det som ger störst lycka här i livet är att ge, dvs att vara generös, utan att förvänta sig något tillbaka. Att ge till sig själv skulle ju då vara orsaken till prylberoendet. Men, för att vara ärlig är det ett rätt krystat resonemang, eller hur? ;-)

Det var en rasande massa frågetecken i det här inlägget men egentligen har jag redan svaren. Nu ska det bli "Simple living". Avskalat och enkelt. Jag ska bara behålla de "vackra" prylarna, de jag behöver och mår bra av och de snygga kläderna, som jag får på mig. Resten ska bort. Sen sätter jag lås på kylskåpet och plånboken och är lycklig - "utan" belastande, dammsamlande, energikrävande prylar. Läänngtar...! :-))

torsdag 4 april 2013

Jag köper svenskt


Den här veckan har varit knasig. Just hemkommen efter 5 månader i Indien samtidigt som jag börjar ett nytt jobb. Galet mycket på en gång. Härligt och förfärligt på samma gång. Dessutom måste jag ju fixa en del praktiskt också, t ex köpa mig en ny dator efter att min blivit stulen i Indien.

Hur tusan vet jag vilken dator jag behöver? Det finns en rackarns massa "förståsigpåare", men alla har sina skäl att få mig med på noterna. Efter en stunds funderande inser jag att för mig är det viktigast att jag köper svenskt. Alltså från ett svenskt företag. Då upptäcker jag att antalet butiker att välja mellan minskar betydligt. Konkurser för bl a Onoff, Expert, Audio video, Sony innebär att, så vitt jag vet, är det bara SIBA, Netonnet   (samma ägare) och Alina systems att välja mellan. Nätet är inget alternativ eftersom jag inte vet vad jag behöver - jag måste prata med någon. Att gå till butik och ta reda på allt och sedan handla på nätet är ju ett alternativ, men inte så schysst. Netonnet har samma priser i butik som på nätet, bra va´? Nä, de har inte betalat för detta inlägg :-)

Nåväl, sagt och gjort. Jag besöker Netonnet och Alina två gånger vardera. Rådgör med två olika expediter och utifrån det väljer jag butik och dator. På Netonnet ger de mig samma rekommendation och på Alina får jag två helt olika rekommendationer vilket gör beslutet enkelt. Det blir en HP från Netonnet. Nu hoppas jag att de har valt rätt åt mig, för själv har jag ingen aning.

Tänk att det ska vara så himla bökigt att vara en bra beställare av tekniska prylar. Jag har samma bekymmer när det gäller bilar, musikmaskiner och annat tekniskt. Och då är jag ändå hyfsat väl insatt jämfört med en del av min väninnor ;-) Tror att många fler än jag behöver en "personal shopper", såna som finns inom klädsvängen. Jag skulle i alla fall lätt betala en slant för att få hjälp av någon oberoende som har MITT bästa för ögonen.

Slutligen tycker jag att ni, precis som jag, ska handla av svenska företag. Åtminstone när produkten i sig är likvärdig. Att våra egna svenska företag gynnas innebär ju bl a att det kommer tillbaka en och annan skattekrona - om de går med vinst vill säga.

onsdag 3 april 2013

Byte av namn - några månader

Nu byter den här bloggen namn tills det är dags att åka tillbaka till Varkala - nån gång i höst.

Följ mig här, istället, under rubriken Reflektioner från Uppsala.

Välkomna!