Statusrapport

Jaha, nu så e're gjort. Hembiljetten är bokad. Det satt långt inne, men med Annikas hjälp så blev det till slut gjort. Annika kommer helt enkelt hit och hämtar mig. I tre veckor ska hon kuska runt i Kerala, sen tar hon helt sonika med mig hem. Hon påstår att "du kommer väl aldrig hem annars" :-)) Sååå den 22 mars anländer vi Arlanda.

Det ska bli underbart att ha Annika här, men för övrigt kan jag inte påstå att jag längtar hem. MEN det är bara att inse att då är lågsäsongen här och jag har varit med enda sen vi gick ur densamma i november. Mer dags att åka hem än så blir det inte... Dessutom - tack vare Karin har jag ett toppenspännade jobb att komma hem till. Tack Karin, det gör det ett uns roligare!

Sen ska det förstås bli trevligt att träffa er alla. Jag får som tur är en mjukstart genom att bo hos Maggan tills jag kommer åt min lägenhet den 1 april. Att sätta mig i min tomma, ensamma lägenhet direkt efter att ha levt i ett "kollektiv" i fem månader kommer att bli jobbigt så att få en dos avvänjning hos underbara Maggan känns toppen.

På tal om lägenheten. Mark, som bor i min lägenhet nu, söker nåt annat i april och maj. Det är en ansvarstagande vuxen man och jag kan varmt rekommendera honom att bo hos er, så vill ni göra både mig och honom en tjänst så kollar ni bland era kontakter om någon har något att hyra ut. Han kan betala hyfsat för sig också ;-)

Jag har fått frågan flera gånger "Ska du åka dit nästa år igen?" Svaret är detsamma som förut: Det vill jag gärna, men vi får se hur jag ska få till det. Deepak och jag kan tänka oss att göra nåt ihop igen, men inte på riktigt samma sätt som i år, det vill jag inte. Jag har dessutom några andra mer eller mindre seriösa erbjudanden som gör att jag skulle kunna gå runt ekonomiskt - ungefär som i år - men det är mycket annat som ska klaffa också. Jag har ju ett och annat åtagande hemma också....eller?  Vi får se......

Nååå, de sista veckorna då?? Ja, jag jobbar redan väldigt lite, är riktigt lat för att vara ärlig. Så fram till 22 kommer jag jobba ännu mindre (11:e åker tjeckerna) och mest leka turist, dvs slöa, slappa, sola, bada, yoga och lite annat myspysigt ;-) Rackarns fina veckor ska det bli i alla fall.

Bloggeriet är himla kul så jag hoppas ni hänger med ett tag till. Men just NU ska jag sluta skriva och istället fixa ordning allt till Deepaks födelsedagskalas som går av stapeln om en stund.

Svenskar - ena riktiga grisar...

Deepak sa till mig för ett tag sedan att svenskarna är de som grisar ner mest och tar minst ansvar för sig själva och gemensamma grejer av alla nationaliteter. Jag protesterade förstås först högljutt sen lite tystare när vi började ta fram exempel på vad som hänt den här tiden. Och trots att det retar mig som tusan så har han förmodligen och i princip rätt - igen! I alla fall utifrån hans 6 år i branschen. Det verkar inte vara bara för att reta mig ;-)

Vi har haft bedbugs en gång, i ett rum - vilka kan ha dragit in dem? Det finns två alternativ - båda svenskar.

Vi hade tre svenska töser boende här och trots att vi bad om att få städa emellan så ville de inte det. När de åkte var det en riktig svinstia därinne. Det tog en timma att bara städa badrummet. Handdukarna (sju stycken!) låg slängda på golvet ingrodda med lort och äckel - bara att slänga. Plastflaskor med allehanda innehåll låg slängda på golven. Snus och cig-rester fanns på golv och väggar. Riktiga lortgrisar var de - de annars så jätterara tjejerna.

Vi hade en kille här som stank nåt förfärligt. Vi vet inte om han duschade eller ej, men man ville helst inte vara i samma rum som honom. När han flyttade ut sanerades hans rum. Vilken nationalitet? Gissa!

Snus är förresten nåt vi svenskar slänger runt oss utan hänsyn. Golv, väggar, askkoppar, papperskorgar. Jag tycker det är småäckligt, men icke-svenskar tycker det är riktigt vidrigt.

Slutligen så är vi svenskar väldigt dåliga på att ta ansvar för hotellens grejer. Lakan, handdukar, möbler och annat är inget vi tar gemensamt ansvar för. Kollektivt ansvar och att göra fint till dem som kommer existerar inte. Konstigt nog inte heller viljan att bo i ett fräscht rum....

Ni ska veta att de flesta betalar bara mellan 35-70 svenska kronor per person och ändå tycker man sig ha rätt att göra vad som helst med grejer, använda många handdukar och äta hur mycket frukost som helst - om det nu har med pengar att göra? Jag vet inte! Vi kanske bara är obetänksamma.

Nåväl, vän av ordning måste ju berätta om det snuskigaste som hänt också. Det var inte svenskar - utan irländare. Det lustiga var att när de kom sa Deepak att
"- Härligt med irländare. De är de bästa att ha att göra med."
Den här gången blev det inte så. De var verkligen supertrevliga. Två män i 35-årsåldern. De var här några nätter och sen en morgon skulle de plötsligt iväg med ilfart. De betalade och drog snabbt som en avlöning. När Sandez kom in på rummet och skulle städa efter dem har de pinkat och spytt ner hela dubbelsängen. Rackarns va äckligt och jag var godtrogen (de var ju så mysiga) och kollade inte rummet innan de checkade ut. Ouää!!

Trots att Deepaks, och i viss mån mina, reflektioner om oss inte är vetenskapliga så är det här riktigt skämmigt. Sååå, från och med nu tycker jag att vi svenskar skärper till oss lite till mans ;-))

Slutligen måste jag berätta om tjeckerna. Det verkar vara det inlägg som satt sig hårdast i minnet på många av er. Jag får hela tiden frågor om dem. Status är att några är kvar och andra är nytillkomna. Just nu är de nio stycken som "mår bra" här. Hej och hå! Funkar bra, men jag håller mig mest på Skylark där det är lugnt och skönt - i jämförelse!!! 

En indisk bakgata -- på film

När jag var i Bangalore knäckte jag ett par timmar genom att bara stå och kolla på livet på en av stadens bakgator. Jag filmade den med min "fotokamera" så kvaliteten är inte den bästa och ljudet kräver tystnad runt omkring dig, men för dig som inte varit på en vanlig indisk gata kl 19 en måndag kanske det kan vara intressant ändå. 

Den är 8 minuter lång, men går förstås att stänga av när man tröttnat på stöket ;-) 

Jag skulle avsky att bo så, men det är himla läckert att få vara på besök. Jag blir mest fascinerad och glad. Ni ser få kvinnor och inte en enda viting där, bara jag - kvinna och blond. Det väckte lite uppmärksamhet, men inte så mycket som på den tiden när jag dessutom var ung...

Håll till godo!

Hemma igen...

...ja tänk, så långt har det gått att det känns som att komma hem på riktigt, när jag kom till Varkala, Deepak och Sandez. Helt underbart!

Hampi  var fantastiskt på ett alldeles eget sätt. Det fanns en massa ruiner där från nån stor kung som levde där på 1350-talet och ca 70 år framåt, sen slogs den civilisationen ned. Ja ni hör hur "intresserad" jag är - imponerad jo, men efter sjuttielfte templet var det sådär halvkul....

Det fanns dock annan sten som jag blev helt betagen av och inte fick nog av. Naturens alldeles eget sätt att forma sig i sten. Jag har fått en helt otrolig naturupplevelse och är mycket tacksam för att Rita tog mig med.

Följ med på en tur till Hampi, via Bangalore, nord-nordväst om Varkala ca 110 mil, men jag har funderat på hur relevant det måttet är med tanke på de uschla vägarna här.... Nåväl, ca 25 timmar med tåg, vilket är ett lika dåligt riktvärde. Jag tror ni får kolla kartan helt enkelt och mått med tumme och pekfinger och jämföra med nåt ni känner till :-))

Vi lämnar Varkala i andra klass AC, det bästa tåget har att erbjuda. 16 timmat tar det till Bangalore. Endast en liten kackis såg jag, blev nästan besviken efter alla historier om oinbjudna sällskap på indiska tåg.

Framme i Bangalore tidig morgon. Tog in på ett hotellrum över dagen och åkte till Tripadvisors toppfrukostställe; Brahmin coffee bar. Typisk indisk frukost betående av idli (kokt riskaka som är godare än den ser ut), Vada (friterad kryddig munk som är rätt ok) en sås som var superstark och vi bara tog lite av (grannen åt den som soppa) och hett sött kaffe (riktigt gott trots att det både var mjölk och socker i).

Efter frukost var det dags för promenad i "de gröna parkernas stad". Därefter lite shopping och t o m jag, som inte är en vän av shopping, kunde inte låta bli att förundras över priser och utbud. Uja så billigt. Det blev mest Nike träningskläder som kostade en fjärdedel jfrt med hemma. Rita visade mig en indisk kläd-, inrednings-, accessoar-kedja, Fabindia, där jag shoppade loss som tusan. Funderar på att kolla om det går att ta den kedjan till Sverige..... Indiska kan behöva en konkurrent, som har betydligt bättre kvalitet till alltjämt låga priser.

Dags för citylunch, 13:th floor, med utsikt över Bangalore. Förvånansvärt få höghus. B har ett ljuvligt klimat. Under vår dag var det ca 22 grader och vi njöt av "svalkan".

Helt galet! På insidan av toadörren fanns en instruktion om hur man använder toaletten. Herrejösses, inte visste jag att man kan använda den på så många sätt, tillåtet eller ej...

Första klass från B till Hampi. Faktiskt sämre är förra tågets andra klass. Fortfarande inga "gäster", faktiskt inga på hela vägen. Kolla Gryding i spegeln...;-)

Framme i Hampi. Oerhört vackert med enorma risfält och de vackra bergen i bakgrunden.

Lite ruinbilder:

Detalj från Taj Magol

Kan ni fatta hur de mönsterpassat den här väggen? Tänker osökt på Peru där förundran var lika stor för samma typ av hantverk.

De gamla elefantstallarna. 11 st fick plats i den här längan.

Sicken ljuvlig liten gudinna.

Taj Magol ett gammalt palats som någon i kungafamiljen bodde i när det begav sig.

En vagn byggd i sten. Förr kunde hjulen snurra, vad det var för vits med det kan jag inte uttala mig om.

Runt alla ruiner har befolkningen sedan länge byggt "nya" hem där de bor och lever med sina familjer. När Hampis gamla UNESCO-ruiner ska bevaras och piffas till tvångsflyttas befolkningen och sakta men säkert rivs deras hem. De blev långt ifrån ersatta när de tvingades flytta. Här är några av de hus som håller på att rivas.

Åsså några av alla dessa underbara ungar:

Vi träffade en hel kader med ungar som var och tittade på ruiner. De är så oerhört nyfikna och framfusiga.

Tänderna tappar ungar överallt.

Kolla de ögonen..

Åsså några naturfenomen:

Hela dalen var en gång under vatten. Stenarna har spruckit och blivit kvar där de står. Ett mycket annorlunda naturfenomen. De finns precis överallt.

Hampi var varmt, pust, på eftermiddagarna blev det närmare 35 grader och då ligger man helst under tak, utanför sitt rum och väntar på kväll. Vi bodde på ett mysigt ställe.

På lördagskvällen var vi i ett aptempel och bjöd på bananer.

Bakom templet var det en utsikt som inte går av för hacker. 360 grader rymd, sten, risfält och .....

....en fantastisk solnedgång.

På landsbygden i Indien tar man av sig skorna innan man går in i t ex en butik eller ett hem. Detta är utanför en restaurang.

Vår favvorestaurang. Här ligger man till bords. Hampi är värsta laid-back-stället. Varkala är riktigt sofistikerat i jämförelse. Få svenskar (såg två Kånken) och många israeler som åker hit efter sin långa värnplikt. Mycke' röka och måttligt med alkohol. 

En kväll när vi missat sista båten över "floden" fick vi åka traditionell båt över. En liten vassbåt med tjära utanpå....

Till saken hör att det var becksvart och pojkarna hade en tallrik och en sko att ro med. Det gick runt, runt, runt.... Riktigt kul och supergoa ungdomar.

Tågstationssliv. En ljuvlig gammal tant. Fattar inte att kvinnorna alltid har saris, oavsett om de jobbar eller är finklädda. De har en underbar teknik att få till den så att den inte är i vägen utan att visa benen och även hålla sig torra och hyfsat rena.

Tillbaka i Bangalore. Bostadsområde utanför dagens shoppingställe, men framförallt utanför Sheraton där vi åt en fantastisk lunch. En buffé med minst 40 varmrätter (indiskt, italiensk, indonesiskt, kontinentalt), ett otal smårätter, soppor, salladsbord, ost (tyvärr bara en som höll Gryding-klass, men den var så god så jag fick tårar i ögonen ;-))). Ett dessertbord som gjorde att jag frångick mina principer. Jag smakade på säkert 8 olika chokladdesserter. Obeskrivbar njutning.... Till detta avnjöts ett glas rött med bra kvalitet. När vi skulle gå tyckte de att vi skulle komma tillbaka lördag eller söndag för då hade de stor buffé med nästan dubbelt så många rätter.... Alltsammans kostade ca 300 svenska per skalle - då ska ni veta att det är absolut toppklass och "svindyrt".

Vi hade ett par timmar att knäcka innan tåget skulle gå. Jag roade mig med att hänga utanför hotellet. Ett helt otroligt livligt cityliv. Jag filmade och för den intresserade kommer jag prova att lägga ut den inom någon dag.

Såååå, det var det. Tack för att ni hängde med på min semester. Den var trevlig och lärorik, men inget jag vill åka tillbaka till. Det enda jag vill se igen är en Fabindia-butik och sådana finns i många indiska städer, t ex tre stycken i Kochi, 3,5 tim med tåg från Varkala, 140 rupisar = 18 svenska.....

Tålamod, kära läsare

Nu åker jag på semester i drygt en vecka. Rita och jag ska åka till Hampi. Det lär vara en vacker stad och den är med på UNESCOs världsarvslista. Jag vet att det är en massa stenar och ruiner där, inte ett av min större intressen, men vadå - det finns säkert något annat också, annars skulle det inte vara så poppis att åka dit :-)

Hampi ligger lite inåt landet, i höjd med Goa. Extra "spännande" är det att vi först åker nattåg till Bangalore, Indiens Silicon Valley. Där är vi över dagen. Sen tar vi nästa nattåg - till Hampi. Rackarns, två nätter på indiskt tåg med alla de "fripassagerare" som brukar finnas där (råttor, kackisar, möss, spindlar mm). Jag hoppas att Rita bokat hyfsade biljetter ;-)

Spännande förresten?? Sen har vi två nätter hem också. Puh! Då ska ni veta att en enkel resa till Bangalore tar 16 timmar och det är endast är 70 mil!!! Borde finnas nåt snabbare tåg eftersom tågen går, vad jag förstår, i ca 55-60 km i timman. Måste vara paus nånstans.... Vi åker ändå expresståg, vilket då måste betyda att det inte stannar vid varenda mjölkpall. Tåget från Bangalore till Hampi tar åtta timmar och det är bara 40 mil, vilken känns något rimligare, eller....?

Till saken. Jag har ingen aning om hur det ser ut med wi-fi tillgång i Hampi eller på vägen dit. Datorn lämnar jag hemma, så blir det några inlägg under den här tiden blir det kortisar från telefonen. 

Med andra ord ber jag er härmed ha tålamod och försöker som belöning locka med ett "resereportage" lite längre fram.

Alkohol på gott och ont

I Indien måste man ha tillstånd för att få servera alkohol på restauranger och på hotell. Dessa tillstånd är dyra vilket gör att endast ett ställe här på Klippan har detta tillstånd. Sååå, serveras det då ingen alkohol här? Jodå, mutor och korruption fungerar lika bra här som i andra delar av världen. "Alla" vet att det serveras alkohol på "alla" restauranger. De flesta mutar bara polischefen och börjar sen sälja.

Helt öppet säljs det dock inte. Flaskorna döljs bakom tidningspapper eller servetter. Ett annat alternativ är att hälla upp drycken i glas utanför restaurangen och servera dem i ogenomskinliga sejdlar, så det inte syns att det är öl i glasen. Lite knepigare med vin, man vill ju ha vinglas, men det dricks inte så himla ofta så det är rätt lugnt. Många fix och trix, men det är ju precis som hemma - den som inte serverar alkohol har färre gäster.

Så här kan en öl- eller vinflaska se ut. Tidningspapper och gummisnodd omkring för att dölja det alla vet - alkohol. Oftast ställer de t o m ner flaskan på golvet för att inte visa polisen att de serverar alkohol. Om polisen gör en razzia så ser de ju ingen alkohol så då är det OK.

Det finns ett systembolag i Varkala by. Dit är det oftast långa köer. Bara män och om en kvinna mot förmodan skulle nedlåta sig till att köpa alkohol så får hon gå före i kön. Jämställdhet när den är som bäst, tycker jag :-)

Jag har bara sett vita kvinnor handla här, men jag tycker det är en lysande idé att vi kvinnor får gå före i kön även hemma.) Nån ordning får det ju vara..... ;-)

Det ser mest ut som en skitig, äcklig kiosk. De säljer inhemsk sprit. Smakar inge' vidare. Vinet har jag testat - odrickbart. Fast nu har jag hört att märket Sula ska vara hyfsat. Får prova det innan jag åker hem. 

Här och där, t ex på Rockcaféet, kan man också köpa fulsprit. Den har jag inte testat, men den lär smaka förfärlig och vara rent hälsovådlig och då menar jag inte bara beroende på mängden man petar i sig. 

En väninna till Mia köpte sig en fin klänning här i Varkala. Hon gick ut på stan och shoppade. Tyckte kanske att folk log och kollade ovanligt mycket, men kände sig fin i sin nya indiska klänning och sträckte på sig lite extra. Hon går till systembolaget och det skrattas och snackas som tusan i kön, när hon som kvinna ska handla. Hon tror förstås att det beror på att en kvinna överhuvudtaget är där. Förklaringen kommer när hon kommer hem till hotellet och personalen frågar: - Varför går du ut i nattlinne?

Så kan det gå, men när jag ändå skriver om alkohol måste jag också visa baksidan och de allvarliga konsekvenser den får på människor som bor här. Alkoholen tar stor plats i Kerala. Ofta är det ju så att när ett folk får lite mer pengar har de råd att köpa alkohol.

Jag har bara sett och hört talas om att det är män som dricker här. Och som de dricker! Dretpackade kommer de hem till sina familjer och beter sig som svin. Grannen till oss kom hem knökfull härom kvällen och slängde ut i princip allt som fanns i huset. Barnen stod bredvid och frun försökte få honom att ta reson och då åkte hon på rejält med stryk. Det var ett förfärligt oväsen och mycket obehagligt. Folk var ju förstås där och försökte få honom att lugna ner sig, men då slog han mot dem med spadar och andra tillhyggen. Det var förfärligt medan det pågick - ute på gatan, strax intill våra hotell. Åsså barnen som stod och såg på... mitt hjärta gick sönder.

Pågår hemma i Sverige också, men här är det mer synligt, åtminstone för mig.

Själv har jag konsumerat väldigt lite alkohol under de här tre månaderna. Några glas svenskt vin, någon enstaka sliskigt söt öl - det är allt. Nästan inget socker. Nästan bara vegetarisk mat eller fisk och skaldjur. Jösses, jag håller på att bli sund ;-) Känns ruggigt bra! Det enda jag saknar är riktigt lagrad ost. Det får bli en lagrad grevémacka på danskt rågbröd eller finskt surdegsbröd när jag kommer hem - när nu det blir.... Jaja, OK då, jag tar gärna ett glas rött till. Mums!