onsdag 1 maj 2013

Tidens tand....

Märkligt uttryck egentligen - "Tidens tand". Jag kan dock konstatera att tecknen syns överallt. Vi blir äldre! Inte så att det stör mig nämnvärt, men ålderstecknen hopar sig.

Det är t ex inte längre lika lätt att hålla tyngdlagen stången. Rumpan, hakan, brösten, knäna, ögonlocken - alltsammans drar sig obevekligt mot jordens inre och det går inte att hålla allt på plats med gympa och hudkrämer. Snart nog ser vi ut som en hängbjörkar allesammans.

Det tar längre tid för kroppen att göra musklerna fasta och fina. Förr räckte det med ett par träningspass och sen var kroppen i form igen. Nu ska det gnetas, flåsas, lyftas och tänjas OCH dessutom ska vi behöva ha tålamod och uthållighet för att se resultat. Pust!

Hud, hår, ögon, slemhinnor, naglar och nagelband skriker efter fukt. Kroppen blir mer och mer likt en uttorkad oas. Behovet av vätskor, krämer, oljor och annat näringsrikt fuktighetspåfyllande och fuktighetsbevarande har aldrig varit större. Det blir ju inte bättre av kylan heller. Hög luftfuktighet är ett lysande föryngringselixir. 

Det är härligt att våra fysiska tecken uppvägs av de mentala....
För min del är jag numera nöjd med att det är som det är. Det ska mycket till för att få mig missnöjd nuförtiden och jag väljer vad jag ids hetsa upp mig på. Jag känner mig härligt lugn och avspänd när andra hetsar runt. Åååh så skönt att va' lite cool... och nöjd... och vis... och smart... och... ;-)

Sen är det ju sååå mycket enklare att leva nu för tiden. Friheten att välja med lusten istället för förnuftet som drivkraft gör tillvaron underbart lättsam och okomplicerad. Det är som om barn- och ungdomsårens känsla av lekfullhet, bus och ofog får ta mer plats igen. Befriande! 

Jag vill (som ni säkert förstår) inte vara en dag yngre än jag är, men ordet "tantvarning" blir alltmer befogat att använda (en del skulle säkert hävda att varningsdelen av ordet är överflödig). Ett annat bekymmer är att snubbarna i min egen ålder - ni vet de där godingarna som förr var så läckra - de har blivit "gubbar". Men, vad gör väl det egentligen? Vi tanter och gubbar kan istället stolt och lekfullt spana in våra skavanker och glädjas åt hur "Tidens tand" farit fram med oss. De e ju så gott o leva!


Tidens tand enl Wikipedia - Förklaring till att något mycket gammalt förändrats i negativ riktning eller slitits, utan att ange exakt orsak.