Herregud så mycket onödiga prylar jag har. Varför i hela fridens namn har jag samlat på mig så mycket? Efter att ha hyrt ut lägenheten i andra hand i fem månader håller jag nu på att plocka tillbaka alla prylar jag tidigare plockat bort. Herrejösses, jag har inte saknat 1% av allt som jag nu ska ta tillbaka. Under min tid i Indien har jag bara saknat tvättmaskin, vad jag minns. Här hemma har jag bara saknat vinterkläder och smycken. Rackarns, resten borde jag ju skicka till nån insamling nånstans. Det här är idiotiskt!!!
Just nu tar jag fram kläder. Jag kommer inte att behöva köpa något nytt de närmsta 10 åren. Jo förresten - höst/vårskor - det har jag alldeles för få. Sommarskor däremot....
Jag vet att jag är hyfsad på att slänga, i alla fall jfrt med en del av mina vänner. Ändå dyker ständigt tankar upp i huv´et? "Den kan va´ bra att ha....." eller "Den e ju så fin - den ska jag börja använda nu" (trots att jag inte använt den en enda gång de senaste två åren.....) eller "Den kan jag ha när jag gått ner i vikt" (fast det var lääänge sen sist) Känner ni igen er?
Jaja, jag erkänner att mitt boende är viktigt för mig. Jag vill trivas och må bra hemma hos mig. För det behöver jag en och annan vacker pryl, men sen då? Jo, ett stort bord där jag och mina vänner kan äta en bit mat och umgås, det vill jag ha. En läs-/TV-stol och en säng. Sen räcker det! Jag behöver bara halva min lägenheten och ändå må lika bra som nu - fast det är klart, de två balkongerna vill jag ha kvar ;-) Är balkonger prylar förresten?
Hur är det egentligen med lycka och prylar? Är det första beroende av det andra? Näe, säger ni nog allihopa, såklart inte! Men varför i hela fridens dar samlar vi då på oss så himla mycket och varför är det så svårt att slänga? Varifrån kommer vårt "vill ha-begär"? Det är bara att inse - med det indiska perspektivet fotfarande vid liv (är väl bara en tidsfråga...) så anser jag att vi alldeles tappat fokus på vad som faktiskt tillför lycka och välmående till våra liv. Inte är det prylar i alla fall. Vi är bara lyxprickar - kom ihåg det!!
Hmm, det är ju sant - det sägs ju att det som ger störst lycka här i livet är att ge, dvs att vara generös, utan att förvänta sig något tillbaka. Att ge till sig själv skulle ju då vara orsaken till prylberoendet. Men, för att vara ärlig är det ett rätt krystat resonemang, eller hur? ;-)
Det var en rasande massa frågetecken i det här inlägget men egentligen har jag redan svaren. Nu ska det bli "Simple living". Avskalat och enkelt. Jag ska bara behålla de "vackra" prylarna, de jag behöver och mår bra av och de snygga kläderna, som jag får på mig. Resten ska bort. Sen sätter jag lås på kylskåpet och plånboken och är lycklig - "utan" belastande, dammsamlande, energikrävande prylar. Läänngtar...! :-))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar