Äntligen....

...är han här! Deepak! Hans soliga nuna dök upp under middagen igår och sällan har jag blivit gladare. Äntligen börjar äventyret "på riktigt". Underbart! Han är så mager och utarbetad efter en tuff säsong som trekking-guide i Nepal att den lilla gnutta mamma- instinkt jag har i mig väcks till liv direkt.

Sicket leende....;-)

Deepak har med sig en landsman, Sever?, som ska jobba tillsammans med oss. De har en drygt 60 timmars tågresa bakom sig. Tufft på ett indiskt tåg - och inte åker de första klass direkt......

Deepak igen - Sever får ni på bild nästa gång

Ikväll kommer ägaren Shagi hit och vi ska förhandla om vad han ska betala och vad vi ska betala. Ska bli gôtt o börja använda hjärnan igen. Nu åker vi! Tjohoo! :-)

Den utlovade prologen om mitt kackerlacksäventyr ja.... Uja va de andra tycker jag är fånig. Eller som Rita sa: "- Bara EN kackerlacka? På fyra veckor? Det är ju inget." Andra tittar på mig med lätt överseende leenden. Det är bara att inse att min nästa lärdom i livet är att tycka kackerlackor är som myror - inget att tjafsa om. Jag menar, kackerlackor bits ju inte än gång.

Vem vann kampen? Vet inte. Jag hittade ingen döing och jag känner på mig att den är på vift nånstans i mitt rum. Omskakad, men högst levande. Men, vem bryr sig...?