Många av er vet att jag under några år studerade buddhism. Ett av de viktigare begreppen inom buddhismen är förgänglighet. Dvs inget är beständigt - allt är förgängligt. Förhåll dig till livet med insikten att allt är förgängligt. Tids nog slutar allt att existera.
Aldrig har förgängligheten i relationer varit tydligare än här och nu. Jag har haft förmånen att träffa så många fina människor, men jag har också sagt adjö till de flesta. Hur många gånger ids jag glädjas över möten för att sen säga adjö efter bara några dagar, med så mycket osagt?
Jag och ett par snubbar hade ett långt samtal om detta härom dagen. Vi är alla tre här lite längre än de flesta. De båda herrarna är betydligt mer sociala än jag och skapar nya relationer hela tiden, snart åker de nyfunna vännerna vidare, kvar sitter de och känner sig ensamma, övergivna. En av herrarna säger t o m att han numera frågar hur länge personen ifråga ska stanna. Är det bara några dagar, en vecka tycker han inte det är någon idé att gå vidare med samtalet. Det är inte meningsfullt att hela tiden starta nya relationer, tycker han.
Hur ska vi då göra? Vi vill ju inte avstå ett fint möte för att det inte är beständigt. Vi vill inte skydda oss genom att vara för ytliga för då känns mötet inte meningsfullt och då kan det ju kvitta. Hur får vi glädjen över mötet att bli en större känsla än det tråkiga i att säga adjö?
Begreppet "här och nu" skulle ju eventuellt komma till sin rätt, men det är ju det som är hela grejen - "här och nu" räcker inte. Vi vill ha mer!
Hur gör då den sanna buddhisten?
Jag tror den sanna buddhisten glädjer sig ohämmat och gränslöst i varje möte och ser varje möte som en exklusiv gåva. Den sanna buddhisten bygger inte förhoppningar utan tar vara på det som finns - nu! Den sanna buddhisten har långa relationer, men bygger inte sitt liv på dem utan på relationen till sig själv.
Nu ska jag vara en sann buddhist och gå ut och skaffa ett trevligt middagssällskap och glädjas åt det, precis som det blir. (Är det sen en gråögd snygging med välansat skäggstubb kan jag ju alltid glädjas lite extra ;-))
Aldrig har förgängligheten i relationer varit tydligare än här och nu. Jag har haft förmånen att träffa så många fina människor, men jag har också sagt adjö till de flesta. Hur många gånger ids jag glädjas över möten för att sen säga adjö efter bara några dagar, med så mycket osagt?
Jag och ett par snubbar hade ett långt samtal om detta härom dagen. Vi är alla tre här lite längre än de flesta. De båda herrarna är betydligt mer sociala än jag och skapar nya relationer hela tiden, snart åker de nyfunna vännerna vidare, kvar sitter de och känner sig ensamma, övergivna. En av herrarna säger t o m att han numera frågar hur länge personen ifråga ska stanna. Är det bara några dagar, en vecka tycker han inte det är någon idé att gå vidare med samtalet. Det är inte meningsfullt att hela tiden starta nya relationer, tycker han.
Hur ska vi då göra? Vi vill ju inte avstå ett fint möte för att det inte är beständigt. Vi vill inte skydda oss genom att vara för ytliga för då känns mötet inte meningsfullt och då kan det ju kvitta. Hur får vi glädjen över mötet att bli en större känsla än det tråkiga i att säga adjö?
Begreppet "här och nu" skulle ju eventuellt komma till sin rätt, men det är ju det som är hela grejen - "här och nu" räcker inte. Vi vill ha mer!
Hur gör då den sanna buddhisten?
Jag tror den sanna buddhisten glädjer sig ohämmat och gränslöst i varje möte och ser varje möte som en exklusiv gåva. Den sanna buddhisten bygger inte förhoppningar utan tar vara på det som finns - nu! Den sanna buddhisten har långa relationer, men bygger inte sitt liv på dem utan på relationen till sig själv.
Nu ska jag vara en sann buddhist och gå ut och skaffa ett trevligt middagssällskap och glädjas åt det, precis som det blir. (Är det sen en gråögd snygging med välansat skäggstubb kan jag ju alltid glädjas lite extra ;-))
Kul att läsa lite om livet i Varkala!
SvaraRaderaHittade din blogg av en slump idag... Känner inte dig, bara hört talas lite om dig.
Sherin Cottage var det stället jag bodde på första gången jag var i Varkala för flera år sedan och sedan dess har jag återkommit till Varkala varje år. I år blir det inget Varkalabesök så jag får hålla till godo med att läsa om andra som är där... :/
Lycka till med resten av säsongen!
Hej! Kul att du följer mig i Varkala. Men jag kan ju inte låta bli att undra: Vem är du och hur har du hört talas om mig? Vad gillar du med Varkala? Skriv gärna till eva.gryding@gmail.com
Radera//Eva