Tilltal som talar

Här tilltalar man varandra sällan med egennamn utan tilltalet uttrycker snarare vilken roll personerna har sinsemellan. Låt mig förklara med några exempel:

Inblandade personer:
Deepak (Deepak)
Sandy (vår nepalesiske hjälpreda)
Sowie (vår städerska)
Gubbarna (de gamla gubbar som ständigt hänger i och runt kiosken, inkl rickshaw-gubben och taxi-gubben vi ofta anlitar till våra gäster)
Stanley (Deepaks vän)
Eva (undertecknad)

Jag har intervjuat Deepak och han bekräftar att han, förutom till mig, sällan använder förnamnet på någon av dem nämnda ovan, det skulle vara nästan som en förolämpning och markera ett avstånd. Efternamnen används nästan inte alls utom i formella sammanhang, t ex i kontakt med myndigheter. Mig kallar han Eva (med uttal Iiiva) för att han vet att vi västerlänningar tilltalar varandra med förnamn.

Nåväl, så här är det, med Gryding-fonetisk stavning:
Deepak kallas Deepak av Sowie och "Deepaksaon" av Sandy och Gubbarna. Vilket är en kärvänlig omskrivning av Deepak. Stanley kallar honom "Paiia" som är ungefär vän eller bror.

"Alla" kallar Sowie för "Satchi" vilket betyder hushållerska. När jag säger Sowie hör hon ingenting så jag har tvingats börja kalla henne Satchi jag också, vilket gör ont i svensksjälen.

Sandy, 18 år, kallas för "Small boy" vilket han är glad för. Säg vilken 18-åring hemma som skulle gilla det? Jag kallar honom Lilleman, vilket han lystrar hyfsat till det, men inte vet vad det betyder. Fast jag tror att det är tonfallet snarare än uttalet som gör att han svarar :-) Deepak kallar honom för "Kotche" (liten pojke på nepali) förutom när han ska vara sträng, då kallar han honom för Santoz. Varför? Jo det är visst lite vassare, aldrig att han skulle säga ett egennamn i ilska, säger han. Det är inte att visa respekt. Jag kan inte låta bli att tänka på våra barn vars namn vi allt som oftast använder med irritation och ilska. Ligger det en poäng i Deepaks resonemang? Vad ger det för budskap till våra barn och vilken självrespekt bidrar det till?

Deepak kallar alla Gubbarna för "Aungkel" (vilket jag tror är en omskrivning av engelskans uncle, vilket Deepak förnekar). Det är ett kärvänligt smeknamn på äldre män som man vill visa respekt och närhet till. Jag väljer också att kalla dem Aungkel, vilket roar dem av nån anledning jag inte förstått än. Förmodligen beror det på att jag är kvinna, det brukar göra det när de ser glatt pillemariska ut :-) Ibland är det ett dj-la ropande på Aungkel, jag fattar inte hur de vet när vem ropar efter vem.

Jag då? Jo, Sowie och Sandy kallar mig för Madam, vilket jag avskyr, meeen så smått börjat vänja mig vid. Sandy har börjat förstå att vill han ha min uppmärksamhet är det Iiiva som gäller ;-) Deepak kallar mig Iiiva, medan Gubbarna mest säger "Oöj", vilket jag tror beror på att de inte vet vad de ska kalla mig. Jag gör som Sandy - hör på tonfallet när det är mig de ropar på.

Deepak berättar också att han inte kallar sin svåger för hans namn utan för "Binagjo" (svåger på nepali). Samma sak med svägerskan, grannen, läraren, kollegan m fl. Jag kan inte låta bli att fundera på hur de vet vilken kollega någon ropar på, men det är väl en vanesak. Å andra sidan kan det ju vara en av förklaringarna till varför det aldrig är tyst i det här landet ;-)

Kära Doz (vän på Hindi) Jag ska fundera på vilka namn jag ska tilltala dig med framöver. Får väl kalla er Doz allesammans - kan bli intressant..... :-)